Ett grannland i nöd
Är försjunken i tankar angående det hemska som skett i Norge det senaste dygnet. Bombdåd och massaker. Det är ofattbart att en människa kan avrätta över 80 ungdomar utan att röra en min. Hur fungerar hjärnan på en människa som utför en sådan gärning? Vad tänker man när man detonerar en bomb som tveklöst var gjord för att döda? De och tusen fler funderingar irrar runt i hjärnan just nu. Om det är Anders Behring Breivik som står bakom händelserna utgör han ett gott exempel på att extremister bör utrotas. Det är osunt att ha så djupt inpräntade åsikter och vanor.
Överallt kan man idag höra och läsa om tragedierna och jag känner att jag vill veta så mycket som möjligt. Jag vill försöka få en bild av vad som egentligen har hänt, men jag hajade till när jag på radion hörde om en kvinna som sms:at in till programmet med åsikten att det var hemskt hur denna sak överskuggade fattigdomen i afrika. Är människan allvarlig? Varje dag läser vi om krig, svält och död världen över, VARJE dag. Men när det sker ett terrordåd i vårt grannland så ska man inte kunna yttra sig om det utan att få dåligt samvete? Skäms på den kvinnan som uttalat detta. Det går inte att jämföra det som hänt i Norge med världssvält. Självklart är svält något som vi alltid ska arbeta mot, något som jag redan gör på olika vis, MEN det är en fråga som alltid är och kommer att vara aktuell, det är ingen nyhet. Händelserna i Norge är något nytt och rätt så främmande, något som kanske t.o.m utgör ett hot till vårt land Sverige, något som är så illa att det är det värsta som hänt i skandinavien i modern tid.
Ilskan är bottenlös men ger mig också mer glöd till viljan att göra världen till en bättre plats.
Jag skänker många tankar till de överlevande från Utøya, anhöriga och till de skadade i Oslo.
Fint skrivet Lina!
